Min fantastiska kropp!

Hej!

Till min fina underbara fantastiska kropp, förlåt!
Jag vill säga ett genuint be om ursäkt till dig för mina år av misshandel, nedtryckningar och brist på prioriteringar.
Jag har åsidosatt dig till förmån för signalsubstansbelöningar, verklighetsflykt och självmedicinering.
Varför? 
Ja varför har jag gjort såhär? I min första tanke så vill jag skylla och skuldbelägga mig själv, för så har jag alltid gjort. Skuldbelagt och skylt på mig själv. Jag kan känna en ilska krypa sig närmare för att jag gjort såhär mot mig själv och min kropp. Ett tankesätt som jag jobbar på att få bort.
Jag kan ju ärligt säga att jag inte med glädje, lust och vilja har sett till att skada mig själv på det sätt som jag gjort. Jag har istället inte vetat bättre.
Jag har inte haft kunskap eller förståelse för det helt enkelt. 
Varför då skuldbelägga mig själv för det jag gjort som jag inte förstått?

Nej.
Jag ber genuint om ursäkt till kroppen med ursäkten att jag förstod inte bättre. NU förstår jag bättre och kan således vara snällare mot min kropp och inte misshandla eller trycka ner den. Prioritera och hylla den. Se kroppens styrka till hur den trots min misshandel ändå överlevt, hållit sig relativt stark i alla år eftersom jag ändå misshandlat kroppen i nästan 20 år. Tack kroppen. Tack för att du alltid ställer upp, alltid räddar mig, får mig att fungera och håller mig upprätt.
Nu är det dags för mig att belöna dig tillbaka med näringsrik mat, ordentligt med sömn, mindre stress och kärlek till mig själv.
Nu ska vi ta hand om varandra.

(null)

mytaste.se