Sockerberoendekurs

Hej!

Det har varit tyst här på bloggen de senaste dagarna. 
Jag har nämligen varit iväg under hela helgen och berikat mig i både kunskap och gemenskap.
Jag har varit på kurs om sockerberoende tillsammans med andra sockerberoende. 
Helgen har för mig betytt otroligt mycket. 
Jag har fått insikter, kunskap och en förståelse för beroendet på en annan nivå än tidigare. 
Genom att möta andra sockerberoende har jag fått förståelsen för hur viktig gemenskapen är för att tillfriskna. 

Under helgen har vi i grupp pratat mycket och haft många känslor i omlopp samtidigt som vi däremellan skrattat i mängder.
Vi har ökat våra kunskaper och äntligen, äntligen har jag kunnat inse att beroendet är en sjukdom. Jag har kunnat greppa det på en annan nivå än tidigare. Jag förstår varför jag reagerar som jag gör i olika situationer och varför jag aldrig lyckats med mina viktminskningar, målsättningar och livet rent allmänt.
Ännu mer har Ett beroende flera utlopp blivit tydligt. 
Om jag drogar så fungerar inte mitt liv.
Jag fungerar inte och min sociala tillvaro fungerar inte. Ingenting fungerar.

Tar jag bort drogen så märker jag hur jag efter omställningen och abstinensen börjar tänka klarare. 
Vad jag däremot insett under helgens kurs är att jag trots att jag varit sockerfri och ätit abstinent mat har jag gett näring till beroendehjärnan genom att titta på drogmat. Jag har luktat på bakverk men avstått och tror att jag varit "duktig". Egentligen har jag låtit hjärnan påverkas som vid drogande och aktiverat mina receptorer. 
Det har resulterat i att min besatthet för mat och drogmat inte har försvunnit och många tankar har ändå gått vidare till att tänka på mat stora delar av dagen. 
Jag har alltså fortfarande varit fast i mitt beroendebeteende trots att jag fysiskt inte intagit drogen. Jättebra att jag hållt mig undan förstås, men är jag tillfrisknande då? Om jag fortfarande har kvar beteendet?
Njaeeee.

Sedan helgens början har jag för första gången för så länge jag kan minnas inte fokuserat på mat eller drogmat.
Jag hade med mig matlådor och enda gången jag tänkte på mat var strax före lunchpaus då jag kände mig sugen på mat. Eller om jag var hungrig? Jag har svårt att skilja på mat och sug så vågar inte lita på mina känslor i det avseendet.

När jag kom hem gjorde jag en ordentlig matplan för veckan, lagade matlådor och förberedde större måltider för familjen att värma när det är dags för middag. Då kan jag komplettera med fett och grönsaker men huvudrätten är gjord. Minimalt med tid att lägga fokus på maten.
Jag känner lite en ledsamhet över att jag inte ska fokusera på maten då jag tycker om att laga mat, jag har tyckt om att planera. Eller jag tror att jag har tyckt om det iaf. Nu i efterhand gissar jag på att det är beroendehjärnan som talat. 

Jag skulle troligtvis kunna skriva en hel roman om helgens kurs och mina nya kunskaper men det får troligtvis bli reflektioner i ett senare skede. 

Jag är tacksam att jag hittade kursen och jag vill rekommendera alla som vet att de är sockerberoende eller tror att de kan vara, men också ni som vill ha mer kunskap om ämnet att gå en kurs om sockerberoende. Ni kommer inte att ångra er!

 



lchf - sockerberoende
mytaste.se