Måste mat vara en av grundpelarna i den sociala tillställningen?

Hej!


En sak som jag funderat på ett tag är varför vi måste umgås med mat? Eller rättare sagt varför måste mat vara en av grundpelarna i den sociala tillställningen?
Vi ses ofta över en middag eller fika? Vi går på bio med snacks eller har filmmys i soffan med diverse uppdukningar av mat/snacks.

Att ses över middag kan ju vara en väldigt smart grej om man vill umgås en längre tid. Det är ju trevligt om alla är mätta när man umgås, och bjuder vi på middag (och vi förutsätter att gästerna tycker om den erbjudna maten) så ser vi till att gästerna och vi själva blir mätta.
Ses över en fika? För min del är det en trevlig aktivitet! Jag dricker en kopp te och har trevligt med den jag fikar med. Tyvärr ser det inte ut så för alla fikastunder och jag får ofta försvara mig när jag fikar för att fika för en del betyder inte bara att ta en kaffe eller en kopp te utan snarare FIKA för att ÄTA. 

Går vi på bio är vi sällan hungriga. Vi kanske äter en middag ute och sedan går på bio, men just biotillfället är starkt förknippat med att ÄTA. 
Detta har inget med kosthållning att göra, utan här har jag mött många med samma kosthållning som jag själv som frågar "Vad är ett bra alternativ för mig om jag går på bio?". När jag motfrågar "Måste du äta?" kan jag bara tillåta er att fantisera om hur reaktionen blir hos personen som ställt den första frågan.
På bio ska vi äta något till filmen för att det SKA göras. Vi ska unna oss det, unna oss att äta något speciellt för det speciella tillfället. Men vadå? VARFÖR ska något speciellt tillfälle involvera att vi ska äta? 
DÄR har vi det intressanta. Ett speciellt tillfälle där vi ska ÄTA. Varför?
Jo för vi har lärt oss det! Sedan när? Ja så länge vi kan minnas? 
Tänk en födelsedag utan födelsedagsfika? Utan tårta? Den speciella händelsen är förknippad med något ätbart.
Vi har lärt oss, och lär våra barn att speciella tillfällen involverar mat, eller ja oftast inte ens mat utan sötsaker och socker. 

En del vill inte bryta trenden. En del tycker om att det är så. Tanken på att gå på bio utan något snacks känns som ett brott mot individen. Ska jag aldrig få något kul? Ska jag aldrig kunna unna mig?
Jag skulle vilja poängtera följande:
ALLA GÖR SOM DE SJÄLVA VILL.
För mig själv personligen har jag jättekul även utan att äta. Mat och snacks för mig betyder inte att jag har mer kul eller unnar mig. Jag vill inte att mat eller snacks ska avgöra om jag har kul eller inte. Mår bra eller inte. 

Vad jag däremot uppskattar är den sociala biten av att äta mat tillsammans. Middagen i många hem (och även mitt eget) är en samlingspunkt för hela familjen att träffas. Middagen består av att prata med varandra. 
Vi har därför alltid haft ett mobilförbud vid måltiden och matbordet. Vi har aldrig satt oss ner och bestämt att vi ska ha det som regel utan det har alltid bara varit så. Skulle någon av oss ta upp mobilen däremot skulle vi alla vara snabba på att säga till varandra. 


Hur ser du själv på mat i olika sammanhang?




lchf - lchfkost
mytaste.se