Sockerfri jul

Hej!

Ursäkta den taskiga uppdateringen på jul men i och med att jag varit iväg hos mina föräldrar har jag inte fokuserat på bloggen alls. 
Fokus har legat på familj, glädje, god mat och inget socker. Inget sötningsmedel.
Inför julen kände jag förväntan, rädsla, glädje och jag kände mig stark. Samtidigt kände jag mig så svag. Så nervös, så ängslig.
Hey, är inte högtider fruktansvärda för att hålla sig sockerfri? 
Jag var däremot väl förberedd och hade med mig egen mat, hade pratat om maten innan jag åkte iväg, och hade med mig L-glutamin, kokosolja och kakaosmör med mig nära till hands.
Jag kokade mkt te när suget satte igång och drack många koppar te under julhelgen. 

Den stora fördelen med att ha förberett familjen på mitt sätt att äta innan gjorde att det blev ingen ifrågasättning när jag var på plats. Ingen fråga om mat mer än "kan du äta dethär?" med svar ja eller nej utan vidare frågor eller diskussion.
Godis soch sötdricka ställdes fram men ingen fråga om jag ville ha något utan det bara stod där för de andra att ta.
Min sambo kikade till mig vid flertalet tillfällen för att se hur det gick för mig, eller fråga hur det kändes. Till 90% av tiden gick det bra, men 10% av tiden kickade suget igång rejält och då var det ganska jobbigt. När det kickade igång som mest var på juldagen (igår) på eftermiddagen när jag redan överlevt självaste julafton och troligtvis "slappnade av". När känslan av att "jag klarar ju av dethär" dök upp och jag började känna mig självsäker. En mäktig men ganska farlig känsla. Då är det lätt att bara köra på och råka åka dit utan att förstå hur. 
Jag satte mig istället och pratade med min sambo och sedan spelade vi sällskapsspel under kvällen och hade det trevligt. Suget försvann och jag överlevde dagen, den också. 

Jag överlevde alltså julen och är nu hemma på hemmaplan.
Jag åt däremot mer mat än vad jag vanligtvis gör, men så länge det var abstinent mat så spelade det ingen roll för denna gång. Jag upplevde aldrig en riktig matkoma under juldagarna och det var jätteskönt!
Dessvärre så spökar ju ryggen och gör ont så jag var ganska trött stora delar av julen. Det tar på krafterna att ha konstant ont. 

Jag har också valt att inte väga mig, varför späda på med en utebliven viktminskning? Varför utsätta mig för att skapa vikthets eller bli eventuellt ledsen för en viktuppgång istället för en viktminskning? Eller att bara stå still?

Jag valde istället att ta bilder på mig innan och under helgen för att istället fokusera på hur långt jag kommit snarare än att det står still just nu.
Jag ser hellre att huvudet hinner uppfatta den resa jag gjort. En resa som inte enbart är fysiskt gjord utan även fysiskt gjort. 
jul - julafton - lchf - lchfmat
mytaste.se