Mentalt nedstämd

Hej,

Nu har det gått en vecka sedan min arbetsskada och hur mår jag idag?
Jag önskar att jag kunde säga att jag mår bättre men tyvärr har jag mer ont idag än vad jag hade direkt efter skadan och hela förra fredagen.
Jag har varit hos doktorn och är hemma denna veckan. Jag har varit hos sjukgymnasten två gånger denna veckan varpå jag i tisdags fick övningar att göra hemma tills vi sågs igen tidigare idag.
I onsdags kände jag redan hur övningarna började göra ont till att de gjorde betydligt ondare igår och då slutade jag helt att utföra dom. Sgy sa ju till mig i tisdags att gör övningarna så länge de känns bra, gör de minsta lilla ont så sluta.
När jag kom tillbaka idag upptäckte både han och jag att jag blivit sämre. Smärtan är värre och jag har mer nervpåverkan än tidigare. Men fortfarande, tack för att jag än så länge ändå kan både kissa och sköta magen. Jag hoppas verkligen att det kan förbi så, för det är mitt bästa "friskhetstecken" i nuläget.
Vi gjorde lite tester sgy och jag och även om domningarna i benen gör att jag känner mig svag så finns ändå styrkan där, även om jag inte känner den själv just nu.

Jag får däremot helt ta avbrott från övningarna, och några nya övningar fick jag inte heller. Istället ska jag försöka gå mkt, ligga ner och vila för att sedan gå lite till. Allt annat är typ no-no. Givetvis får jag sitta ner när jag måste, men helst inte mer än det.

Jag känner mig mentalt väldigt nedstämd. 
Jag har ont, jag är trött och ingen position jag är i känns helt smärtfri.
Jag kan inte leka med mina barn på det sätt jag vill, och jag saknar att kunna vara den aktiva personen som jag egentligen är. Och nu har det ju bara gått en vecka dessutom, herrejösses och jag lär ju få vara hemma ett tag till ser det ut som.

När jag är nere så blir förstås också mitt sötsug värre.
Min beroendehjärna kickar in och jag vill droga och dämpa det jag känner. Egentligen vill jag inte droga och missbruka förstås, men beroendehjärnan vill. Jäklar vad den har vilja och kraft.
Jag kan ju känna vilken tur jag har som började den här resan för mer än en månad sedan och hunnit lära mig hur jag ska göra för att hålla mig abstinent.
Lärt mig hur jag gör rätt val, och fortsätter att göra de rätta valen för mig.

Till och med nu när jag känner hur det är svårare än någonsin är det viktigt att göra rätt val, att stå emot och att komma ihåg varför jag gör de val som jag gör.
Jag har vunnit över beroendehjärnan, och jag är ingen känsloätare längre. Mat, socker och stärkelse är inte starkare än vad jag är.
Jag är stark.
Jag kan stå emot.
Jag väljer att vara abstinent.
 



mytaste.se